Hårt jobb vinner över talang när talang inte jobbar hårt nog

Jag är en person som vill väldigt mycket med mitt liv. Jag vill lära mig mycket och uppleva mycket. Jag vill uppnå mycket i livet helt enkelt. Få utbildningen jag vill, jobba med det jag vill och leva gott. Jag kan ibland känna väldigt mycket stress och framförallt oro över att jag inte skall lyckas allt jag vill då jag inte är duktig nog och för att tiden inte skall räcka till. Något som hjälper mig väldigt mycket och motiverar mig väldigt mycket just nu är att tänka på att hårt jobb vinner över talang när talang inte jobbar hårt nog. I detta inlägget tänkte jag förklara vad jag menar med det.

Jag är en person utan talanger. Jag har aldrig varit musikalisk, aldrig varit jättebra på att dansa eller superbra på matte till exempel. Jag menar inte nu att jag har varit dålig på allt jag gjort i livet, verkligen inte. För att förklara vad jag menar kan jag ta exempel från min gamla klass. I min klass fanns det en tjej som var jätteduktig på att sjunga. Hon var otroligt musikalisk. Detta var något vi elever, lärare och föräldrar höll med om. Ett annat exempel var en kille i min gamla klass som var jätteduktig på matte, han kunde räkna ut vad som helst jättesnabbt. Istället för att bli motiverad och inspirerad av deras talang började jag istället att undra varför inte jag var bäst på något. Detta har i sin tur lett till att jag slutat ta mig för saker, slutade att testa nya saker. Anledningen till varför jag gjorde det var för att jag tänkte att det ändå alltid fanns någon som var bättre än mig.
 
Även fast jag gjorde bra ifrån mig på prov i skolan till exempel, så var jag inte nöjd. Jag var duktig men inte bäst. Jag ville också vara bäst på något. 
 
Dessa tankar och känslor har hållt i sig länge, tills jag nu för några månader sedan insett att hårt jobb vinner över talang när inte talang jobbar hårt nog.
 
Jag kan ta ett exempel från min arbetsplats. Jag började jobba som frukostvärdinna på ett hotell när jag var 14 år. Jag hade ingen utbildning inom detta och visste ingenting om hur man varken serverade eller bar tallrikar. Min huvuduppgift när jag började arbeta på min arbetsplats var att plocka bort disk från borden. De första månaderna arbetade jag inte så bra eller effektivt, för jag kunde inte bära tallrikar. Men så fort jag kom hem från jobbet tränade jag på att bära tallrikar. Jag stog framför spegeln och tränade varje dag tills det tillslut kändes riktigt bra. Nu drygt ett år senare är jag en av dem som arbetar mest av dem extra anställda. Jag har fått börja ta mycket ansvar och även egna intiativ. Detta är något som jag fått jobba hårt för, jag har fått visa att jag verkligen vill och fått jobbastenhårt. Trots att jag inte hade utbildningen, kunskapen eller åldern så kunde jag, för jag jobbade stenhårt.
 
Jag har bestämt mig för vad jag vill göra i livet, vilken utbildning jag vill ha, vilka kunskaper jag vill ha och så vidare. Om jag bara jobbarstenhårt, är jättemålinriktad och vet exakt var jag vill vara om fem år, så tror jag verkligen att jag kommer lyckas. 
 
Om ni funderar så kommer ni nog också att inse, jobbar man hårt så behöver man inte de där förutsättningarna. Det jag ville få ut av det här inlägget var att man kan om man vill, oavsett förutsättningarna.











Kom ihåg mig?
Sanna Dymling, 1999, Göteborg Spela minigolf, fotografera, pussas & träna på gym