Throwback thursday | Gravljus

Ni som hängt med här i några år vet att jag blev sponsrad av Duni med gravljus för snart tre år sedan. Fick en hel lastpall med gravljus, 557 stycken för att vara exakt. Det är det sjukaste jag har varit med om när det gäller bloggen. Vad gör man med så mycket gravljus?
 
Ni kanske undrar storyn bakom detta. Den är faktiskt ganska rolig. Jag fick ett mail från Duni där de frågade om jag ville bli sponsrad utav dem, gud vad kul tänkte jag och började tänka på fina bestick och saker i den stilen. Efter lite kontakt via mail framgick det att de ville sponsra mig med gravljus. Utan att tänka svarade jag ja. Några dagar senare ringer det på dörren, utanför står en lastbil och en lastpall med 24 stora lådor på. Lastpallen rullas in i trapphuset och jag skall skriva på att jag tagit emot leveransen. Jag tackar och börjar med min systers hjälp släpa in lastpallen i hissen. 
 
Nu till det krångliga, hur skulle jag förklara det här till mina föräldrar att det står en lastpall med gravljus i hallen? Visste att de inte skulle uppskatta att jag blivit sponsrad med så mycket gravljus. Jag började tänka ihop en lögn eller bortförklaring snarare kanske som mina föräldrar fortfarande idag tror är sann. Tänker inte ta hela lögnen här men kort och gott sa jag att jag inte visste att det var gravljus jag skulle få och att jag inte visste att det var så många jag skulle få. Fast det visste jag å andra sidan inte heller.
 
Att sedan tända alla dessa ljusen och filma detta för att lägga upp på Youtube (vilket var våran deal) tog väldigt lång tid. Slutsatsen av detta då? Om någon kontaktar dig och vill sponsra dig med gravljus, tacka nej.
 











Kom ihåg mig?
Sanna Dymling, 1999, Göteborg Spela minigolf, fotografera, pussas & träna på gym